Saras tankar

En modern säkerhetspolitik bygger på flera komponenter. De sex viktigaste en aktiv utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, ett militärt alliansfritt Sverige, ökat samarbete i Norden, aktiv Östersjöpolitik, stärkt Europasamarbete samt ett starkare Förenta Nationerna. Från socialdemokratiskt håll säger vi nej till ett medlemskap i Nato. Vår grunduppfattning är att den militära alliansfriheten under både andra världskriget och kalla kriget tjänat oss väl och gör så även i vår tid. Vad skulle hända med den Åländska demilitariseringen och neutraliseringen ifall Finland skulle gå med i Nato? Det finns en uppenbar risk att Finland tvingas in i förhandlingar där demilitariseringen och neutraliseringen hotas. De främsta organisationerna där vi vill att Åland och Finland ska verka politiskt är EU och FN. De har ett brett spektrum av verktyg för att möta dagens breda säkerhetshot. Inom EU finns också solidaritetsklausulen vilken vi på Åland ställt oss bakom. Vi tar avstånd från ett gemen

I Helsingin Sanomat har man under de senaste dagarna kunnat läsa insändare och debattartiklar kring en potentiell invasion av Ålands öarna och kravet på ett Nato-medlemskap. En viktig aspekt har helt lämnats ut ur diskussionen. Åland är neutraliserat och demilitariserat. Neutralisering innebär att alla krigshandlingar mot eller inom Åland är förbjudna. Då landskapet Åland är en autonomi under finsk suveränitet är Finland förpliktigat att garantera att denna status upprätthålls. Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning bygger på internationella överenskommelser som har bekräftats och utvecklats i ett flertal konventioner. Syftet med konventionerna är att säkerställa att Åland aldrig ska komma att användas av stater på ett sådant sätt att Åland skulle utgöra ett hot för någon ur militär synpunkt. Jag finner det bekymmersamt att forskaren Charly Salonius-Pasternak vid Utrikespolitiska institutet debatterar ett ryskt intagande av Åland och vår utrikesminister lyfter in Åland i