Saras tankar

  De k-märkta husen hör till stadens kärnverksamhet En levande stad är en stad där invånarna trivs och där det finns ett rikt och mångfaldigt utbud. Mariehamn skall vara en sådan stad. Lennart Isaksson påstår att bevarandet av k-märkta hus med specifik efterfrågad verksamhet inte hör till stadens kärnverksamhet (Nya Åland 29.3.2011). Detta förundrar mig. Som förebild vill jag nämna kulturellt rika centrum i Europa, så som Stockholms och Tallinns gamla städer. Där ingår det i kommunförvaltningens kärnuppgifter att bevara gamla kulturellt värdefulla hus. Målsättningen är att upprätthålla byggnader som ger ett samhälleligt mervärde. Ansvarsfulla politiker resonerar att dessa institutioner inte kan skapas, utan måste bibehållas och stödjas för att stadens kulturarv skall bevaras och berikas. Mariehamn är idag fattigt på gamla byggnader. Vi har rivit och förstört många fina fastigheter. Stadens personlighet håller på att försvinna. Jag anser att det är viktigt att staden sparar det l

Mariehamns stad sparar. Att spara en miljon inom 2012 är tufft. Resonemanget i stadshuset är att skärningarna görs baserat på konceptet ”kärnverksamhet”. Detta är en värderingsfråga och jag frågar mig, vad hör till stadens kärnverksamhet? Det började med Hem och Skolas verksamhet. Sedan har vi läst om hur färdtjänsten har dragits in. Skolorna har blivit ålagda att göra upp nya budgeter för att spara enorma summor i en verksamhet som redan lever på ett minimum. Åldringsvården tvingas till sparåtgärder. Nu har det blivit dags för att göra sig av med fastigheter. Vilka fastigheter är dyra i drift? Husells , där café Svarta Katten hyr lokaliteterna. Svarta Katten drivs av en ung företagare som har två anställda. Hon har köpt verksamheten för en tid sedan och skuldsatt sig över öronen. Säljes huset så försvinner verksamheten. Hör det inte till stadens kärnverksamhet att bevara en levande samlingspunkt för unga mammor med sina små, en turistattraktion som utnyttjas flitigt? Emmausg

Ålands mässan är förbi och Socialdemokraterna har helt tydligt vind i seglen. Jag fick möjligheten att tala med nya människor och verkligen höra vad de tycker om den politiska läget på Åland idag. Många är bekymrade. Flera reagerade till den stora strömningen av ungdomar till vår monter.  Är de inte lite radikala? Var det några som frågade. Otroligt hyggliga ungdomar som verkligen vill engagera sig i samhällsfrågor, svarade jag. Varför så röda, undrar ni kanske. Ungdomar väljer ofta extrema sätt att uttrycka sig. Detta hör till åldern. Det vi vuxna måste fundera kring är, varför har en sådan grupp vaknat? Vi upplever en kris i vårt samhälle. Klasskillnaderna har blivit för stora och arbetslösheten bland unga har vuxit. Många unga idag vet inte hur de skall uppfylla de krav samhället sätter på dem. Vi kommer inte alla att bo på Solsidan. Åland har tagit välfärden förgivet. Socialdemokraterna har inte suttit i regeringen och nya värderingar har tagit över. Vi har nått ett vägskäl.

Tur att vi bor på Åland och har självstyrelse! Vi har verkligen möjlighet att påverka vilken energikälla ålänningarna skall använda. Enligt finansminister Jyrki Katainen (Saml) är för det tidigt att dra slutsatser av situationen i Japan, speciellt med tanke på Finlands energipolitik. Katainen säger att kärnkraftsbesluten i Finland har gjorts under tiotals år på basis av myndigheternas riskbedömningar. (HBL 13.3.11). Fredagen den 11 mars ordnade AICIS ett seminarium på Alandica där cleantechindustrin presenterades. Jag var där och imponerades av Alexander Janssons (Save Earth Fund), presentation. Han behandlade utsikterna för förnybar energi och miljöteknik. Kostnadseffektivast av alla energiformer är kärnkraft, sen kommer vattenkraft, landbaserad vindkraft och havsbaserad vindkraft. Absolut dyrast är solkraft. Många partier i Finland försvarar kärnkraften. De anser att den billigaste och miljövänligast - en energiform som alla har råd att betala. Kärnkraft producerar mycke

Vid det här läget så tror jag att många av er har insett att jag verkligen vill arbeta inom politiken och brinner för de socialdemokratiska värderingarna. Hur skall jag då kunna kombinera småbarnslivet och en aktiv plats i lagtinget? De som känner mig ställer inte denna fråga. De ser inte problematiken i frågeställningen. Men för de väljare som undrar så vill jag gärna förklara. Jag har tillsammans med min man beslutat att ta detta steg att bli aktiv politiker. Han stöder mitt beslut och ställer upp i vått och torrt. Vi är båda överens om att mina väljare har en rätt att få sina röster hörda i lagtinget och därför kommer jag inte att vara moderskapsledig ifall jag blir invald. I november är vår minsta 5 månader och då kommer barnets far att ta ut resterande tid och vara hemma, fyra månader till. Vi undervisar våra barn i jämlikhet och jämställdhetsfrågor. Är det inte dags att leva upp till vad vi själva lär ut?

Jag läste med intresse förra veckan om ett nytänkande beträffande de åländska partiernas samarbetstankar med de nya regeringspartierna i den kommande Riksdagen efter april 2011. Av tradition har ålänningarna samarbetat med Svenska folkpartiet, men som det ser ut idag så kan SFP hamna i opposition och då är det inte i vårt intresse att höra till den gruppen. Chockad blev jag när det kom fram i artikeln att även Sannfinnarna kunde vara en möjlig politisk samarbetspartner. Nu måste jag nog protestera. Sannfinnarna har i sitt partiprogram klart uttalat sig emot det svenska språket och den “privilegierade” svenskspråkiga minoriteten. Deras nuvarande verksamhetsmöjligheter föreslås att skäras ner bl.a. mindre svenskspråkiga program i Yle och den svenska språkundervisningen kraftigt skäras ner. Sannfinnarna är emot minoriteter, invandrare och även emot EU. Åland är beroende av den särställning och de förmåner EU gett oss. Vi kan och får inte acceptera detta. Centern har i flera samm

Måndagen den 2.3 ordnade Liberalerna ett diskussionstillfälle kring sophanteringen på Åland. I panelen fanns representanter för både Renhållningen och MISE. Under debattens gång kom det tydligt fram hur missnöjda kunderna är med MISE och MISE:s avgifter.I Nya Åland (3.3.2011) kunde vi läsa i debatten om missnöjet som råder ute i kommunerna och hos privatpersoner. Vad beror detta missnöje på och hur skall problemet lösas? Under debattens gång kom det fram att problemet inte ligger hos MISE, utan att det är Landskapsregeringen som inte har ett klart och tydligt regelverk för hur sophanteringen på Åland skall skötas. Miljöminister Katrin Sjögren däremot poängterade flera gånger att problemet ligger hos kommunerna och att endast ett enande bland deras beslutsfattare kunde lösa problemet. Jag är av en annan åsikt. Landskapsregeringen saknar en enad vision. Det har gjorts kortsiktiga politiska beslut och idag har vi ett sammelsurium av lagar och bestämmelser som helt enkelt inte passar i

Nu har det börjat. Mariehamns stad skall spara 280 000 euro inom den sociala sektorn 2012. Vi kunde läsa i den senaste tidningen att grundskolornas rektorer i Mariehamn har fått i uppdrag att se över budgeten och hitta "lösa" pengar. Vi vet alla att 70% av skolans kostnader är löner. Hur skall man då spara utan att säga upp personal eller eventuellt permittera? Idag är arbetssituationen inom skolorna tuff. Lärarna säger att de knäar av arbetsbördan och stressen samt att kraven ökar. Dessa sparåtgärder kommer att påverka arbetssituationen och elevernas arbetsro trots att rektorerna gör sitt absolut bästa för att minska effekten. Varför inte höja skatten med 0,5%? Det skulle kosta en vanlig medelklassfamilj 200 euro per år. Vad kommer dessa sparåtgärder att kosta samhället i det långa loppet? Vi pedagoger vet att räkningen blir dyrare än man kan ana.