Rädda Svarta Katten!

Mariehamns stad sparar. Att spara en miljon inom 2012 är tufft. Resonemanget i stadshuset är att skärningarna görs baserat på konceptet ”kärnverksamhet”. Detta är en värderingsfråga och jag frågar mig, vad hör till stadens kärnverksamhet?

Det började med Hem och Skolas verksamhet. Sedan har vi läst om hur färdtjänsten har dragits in. Skolorna har blivit ålagda att göra upp nya budgeter för att spara enorma summor i en verksamhet som redan lever på ett minimum. Åldringsvården tvingas till sparåtgärder. Nu har det blivit dags för att göra sig av med fastigheter. Vilka fastigheter är dyra i drift?

Husells, där café Svarta Katten hyr lokaliteterna. Svarta Katten drivs av en ung företagare som har två anställda. Hon har köpt verksamheten för en tid sedan och skuldsatt sig över öronen. Säljes huset så försvinner verksamheten. Hör det inte till stadens kärnverksamhet att bevara en levande samlingspunkt för unga mammor med sina små, en turistattraktion som utnyttjas flitigt?

Emmausgården som sysselsätter funktionshindrade och andra som kanske har svårt att få jobb. Strandnäsgården, en ungdomslokal som används flitigt. Nu har ungdomarna ett ställe där de kan vistas. Vart skall de ta vägen ifall huset säljs? Ut på gatan?

Doktorsvillan och Övernäsgården, två historiskt signifikanta hus. Hör det inte till kärnverksamheten att bevara de få historiska fastigheter vi har kvar?

Börjar ni se ett mönster?

Ur ett ekonomiskt perspektiv så kan jag förstå att man tänker kortsiktigt och ser en ekonomisk vinst i att göra sig av med fastigheterna. Men sett ur ett längre perspektiv så kommer dessa beslut att bli dyra för samhället. Vilka av stadens medborgare använder dessa lokaler och tjänster flitigast?

Barn, ungdomar, åldringar, funktionshindrade och unga mammor – såna som har svårt att försvara sina rättigheter.

Mariehamns stad har satsat mycket pengar och t.o.m. tagit lån för att bygga fina parker, parkeringsutrymmen m.m. Varför är det de ovannämnda som skall betala notan? Är vi inte alla ansvariga?