En tankeställare

Det är endast Norge och Canada som har en lag som förbjuder medborgarna att göra vinst på människors hälsa.

I våra grannländer är allt fler offentligt finansierade tjänster utförda av privat ägda företag. Under det senaste decenniet har det blivit allt vanligare att vissa delar av den verksamhet som kommuner ansvarar för läggs ut på entreprenad och att tjänster köps in från andra organisationer och företag. Verksamheterna utförs således av andra än den egna kommunen, men de finansieras fortfarande med offentliga medel. I första hand gäller detta välfärdstjänsterna: utbildning, vård och omsorg. Resultatet av en forskning gjord 2007 vid Göteborgs universitet visar att politiker som på förhand är positivt inställda till privatiseringar arbetar sannolikt för att införa dem i sin kommun. Inställningen till privatiseringar verkar alltså främst avgöras av ideologi, och inte av egna erfarenheter.

Mina svärföräldrars hemkommun, Karis, valde att lägga ut sin äldrevård på den privata marknaden. Ett stort bolag upphandlade tjänsterna och allt verkade vara i sin ordning ända tills åldringarna kom till äldreboendet. Då konstaterades det att faciliteterna saknade sängar. Det stod ingenstans i kontraktet att företaget skulle förse anstalten med sängar. Var och en måste köpa sin egen säng och det var inte frågan om några billiga sängar.

Det är sålunda inga noviser som är intresserade av att köpa sig in i på denna marknad. Det är erfarna businessmän, som vet vad de ger sig in på. Det finns stora pengar att hämta på denna marknad. Kanske det är dags att stå på bromsen när vi ännu har möjlighet.