Åland GMO-fritt

Produktion av genetiskt modifierade grödor är mycket debatterad. Det finns både klara för- och nackdelar. Genmodifierade grödor skulle kunna göras resistenta mot angrepp från skadedjur, något som skulle innebära att en mindre mängd miljögifter används. Men samtidigt kan grödorna konstrueras så att de blir beroende av andra ämnen och tillsatser för att växa. Grödor kan också modifieras så att de innehåller högre halter av nyttiga ämnen. Man har bland annat tagit fram ”det gyllene riset”. Riset har fått en gen som gör att det bildar rikligt med A-vitamin. Tanken med riset är att det ska få en praktisk användning i länder där undernäring råder. Många hävdar dock att sådana här produkter enbart tas fram för att gynna stora företag som gör vinster om deras framtagna produkter kommer till stor användning. Andra hävdar att GMO kan lösa hungerkriser och matbrist.

Den delade åsikten lär leda till en fortsatt debatt inom Europa. Allmänt är EU-ländernas åsikter om GMO förhållandevis restriktiva i förhållande till exempelvis USA, som leder utvecklingen. 

Här på Åland anser Socialdemokraterna att man bör använda sig av försiktighetsprincipen för livsmedel vars ursprung, beståndsdelar och effekt vi inte riktigt känner till.

Socialdemokraterna anser att det kan vara svårt att överskåda de långsiktiga konsekvenserna GMO-grödor har på miljön och samhället. Det finns tveksamheter kring hur GMO kommer att fungera med andra, naturliga organismer i ekosystemet och om det i så fall kan leda till minskade populationer eller förlust av arter.

Det finns en skepsis kring de ekonomiska fördelarna kring grödan. Vem eller vilka tjänar till exempel på ”det gyllene riset”? Är det endast några multinationella företag som gynnas av produktionen.

Även EU-kommission har genom åren visat stor välvilja mot GMO-industrin. Kommissionens välvilja står i kontrast mot konsumenternas och böndernas inställning. GMO-odlingar har ökat men endast marginellt. EU-kommissionen har underkänt nationella förbud mot enskilda GMO-grödor men har inte lyckats förmå länderna – Österrike, Ungern, Polen, Grekland, Bulgarien och, sedan hösten 2007, Frankrike – att ändra sig. Under tiden har över 200 regioner i hela Europa uttryckt en vilja att förbli GMO-fria och ett nätverk av 43 regioner kämpar aktivt för rätten till ett jordbruk utan GMO-grödor. Nätverket arbetar också med att säkra tillgången på icke-GMO i djurfoder.

Efter tio år på marknaden är det bara en GMO-produkt, Monsantos Bt-majs (MON810) som odlas kommersiellt, och det i stort sett endast i Spanien (70 tusen hektar) och Frankrike (20 tusen ha). Odling i någon större skala började först 2007. I slutet av året beslöt den franska regeringen att odlingen skulle upphöra till dess riskerna med resistens-bildning bland skadeinsekter hade utretts. 25 oktober 2007 förklarade President Nicolas Sarkozy:

“Sanningen är, att vi har våra dubier beträffande fördelarna med den aktuella insektavvisande GMO [GM-organism]; sanningen är, att vi inte är övertygad om möjligheten att kontrollera GMO spridning; sanningen är, att vi ifrågasätter de förmenta fördelarna med GMO för vare sig människors hälsa eller miljön”.

Samma vecka som Sarkozy uttalade sig lade Stavros Dimas, kommissionär med ansvar för miljön, ett förslag på att inte godkänna två nya sorters GMO-majs. Det är första gången ett avvisande förslag väckts i kommissionen.

En trängd GMO-industri har tagit till skrämseltaktik. Europas motsträviga bönder varnas för att de kan stå utan foder till sina djur. Man målar upp en förestående masslakt av tamdjur i hela EU. För att undvika denna katastrof måste EU, enligt principen ‘blunda och svälja’, acceptera kontaminering från icke-tillåtna GM-grödor och skyndsamt godkänna import av GMO-majs och sojabönor.

Argumenten tycks ha påverkat vissa kommissionärer (Jordbruk och Handel) fastän DG Jordbrukets egen analys från 2007 konstaterar, att hotet om foderbrist är starkt överdrivet.

Industrins senaste giv är att försöka framhålla GMO-grödor som råmaterialet för biobränslen. Men de modifieringar som industrin satsat på hitintills erbjuder inte någon som helst fördel jämfört med icke-GMO grödor medan GMOs miljönackdelar kvarstår. Kampen har inte stagnerat. Så sent som den 23 februari 2012 kunde man läsa i Helsingin Sanomat att Frankrike och Finland fortsättningsvis försöker hitta en lösning för att förbjuda GMO-grödor inom sina regioner.

Som medlem i Social- och miljöutskottet är jag väl medveten om att vi inte kan förbjuda GMO-odling på Åland. Detta hör inte till vår behörighet. Jag avser dock att Landskapsregeringen gjort rätt när man föreslår att anta en lag som skiftar till att hindra spridning och inblandning av genetiskt modifierade grödor i andra grödor och känsliga isotoper samt att förebygga skador som inblandning kan orsaka, och på detta sätt omöjliggöra odlingen av GMO-grödor på Åland.

Vi är på rätt väg. Det är viktigt för socialdemokraterna att Åland förblir rent från GMO. Vi har även en unik möjlighet att profilera oss inom de ekologiska näringarna. Vi kan inte tillåta att vår flora blir kontaminerad. Det gäller att vara staget före och inte ge efter.