Hur kan vi bara vara tysta och se på?

En migrantbåt sände ut ett nödanrop i går på eftermiddagen. Ombord på båten som var i sjönöd i går fanns det över 300 människor och att minst 20 redan har dött. Internationella migrationsorganisationen IOM:s talesman Federico Soda skrev i ett pressmeddelande att kustbevakningen hade fått koordinaterna men att den saknade resurser för räddningsaktionen.

Alla tillgängliga räddningsstyrkor har dirigerats till platsen för den föregående katastrofen: migrantbåten med mellan 700 och 950 människor ombord som i helgen kapsejsade mellan Malta och Libyen. Endast 28 människor har räddats. Sedan början av året har över 1 600 människor drunknat i Medelhavet. Vad händer? Varför reagerar vi inte? Situationen är inte värdig Europa, som är en världsdel som ser sig som svuren till humanitet. Vi måste ta emot flera flyktingar.

Vi får läsa och kan notera att hela Europa har varit tyst. Det är bara pyttelilla Island som har reagerat. Det här är ett problem som berör hela EU – det är EU:s gräns och vi kan inte acceptera att folk fortsätter att drunkna i stora skaror för att EU-länderna inte vill bidra, säger Island.

Det idealiska skulle vara att rå på orsakerna till att folk flyr, att krig och förföljelse skulle upphöra omedelbart. Men så är det ju inte. Och människorna skulle inte gå ombord båtarna om de inte var desperata.

Vi måste skapa flera lagliga vägar att ta sig in i unionen, i stället för att bygga allt fler murar som gör att migranterna måste förlita sig på människosmugglare för att ta sig in i unionen.

De politiska strömningarna i Europa under de senaste åren bidragit till inställningen till krisen i Medelhavet. Vi har sett oroande tendenser de senaste åren i Europa med växande populism och främlingsfientlighet. Nu är Sannfinländarna näststörsta parti i Finland. De försöker måla en bild av de här människorna som jobbtjuvar och bidragsfuskare och det är katastrofalt. Då blir den enkla lösningen att man vill stänga gränserna och skuffa folk tillbaka.

Vi måste stå upp för de värderingar som man kallade europeiska för tjugo år sedan.