Ålands demilitarisering och neutralisering

Socialdemokraterna är nöjda med meddelandet och glada att det nu äntligen finns en policy att utgå från. Det är viktigt att landskapsregeringen har en klar syn på hur konventionerna i framtiden bör tolkas mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen.

En militär konflikt eller incident i vårt närområde skulle påverka alla länder i regionen och kan inte mötas av ett and i Norden allena. Tillsammans kan de nordiska länderna stärka säkerheten och omforma försvaren i enlighet med framtida uppgifter och behov.

Regeringsbeslut i Sverige har tagits vad avser gemensam utveckling av artillerisystemet Archer mellan Sverige och Norge.

Samarbete inom ramen för sjöövervakning i Östersjön utvecklas för närvarande, vilket innebär att sjölägesinformation och radarbilder kan utbytas mellan de nordiska länderna.

Sverige och Finland förhandlar med Nato, med Norge som värdland, om utbyte av luftlägesinformation (ASDE). Det skulle möjliggöra utbyte av luftlägesinformation mellan samtliga nordiska länder. I förlängningen finns möjligheter för ett gemensamt utnyttjande av luftrummet över Norden.

Implementering av de fyrtio första aktiviteterna har påbörjats, och i ett första skede handlar det främst om att utbyta information och att synkronisera nationernas olika planer.

På sikt skulle det nordiska försvarssamarbetet kunna innehålla en mängd gemensamma delar; till exempel truppbidrag för internationella fredsinsatser, utveckling, anskaffning, underhåll och vidareutveckling av materiel, officersutbildning och övningar.

Vad betyder detta för Åland och den demilitariserade och neutraliserade statusen?

Åland har en etablerad ställning i internationell rätt. Tryggandet av landskapets särskilda ställning hindrar inte att Finland intensifierar sitt militära samarbete inom Norden, Europeiska unionen och i internationella organisationer.

Demilitariseringen och neutraliseringen har blivit en del av ålänningarnas identitet och bevakas noga av både befolkningen och politikerna.

Demilitariseringen och neutraliseringen är en värdefullt som ett regionalt säkerhetspolitiskt arrangemang för Finland som här har något att tillföra omvärlden både i FN och i den utrikes- och säkerhetspolitik som EU kommer att utveckla.

Det finns få områden i världen som är både demilitariserade och neutraliserade, men bara ett enda som också är självstyrt, nämligen Åland.

Om man som idag ser till den militära säkerheten och försvaret av den, har enligt min åsikt, neutraliseringen fått för lite uppmärksamhet och jag vill därför passa på att lyfta fram den. I fredstid skall Åland vara demilitariserat, och vi känner väl till alla de restriktioner som finns, och som inte alltid följs, mest på grund av att de fallit i glömska. Ett område där försvaret inte får öva, inte får ha befästningar ja, det kan rimligen inte försvaras, och därför är området helt logiskt neutraliserat, inga krigshändelser får förekomma i fall av väpnad konflikt.

Neutralisering skall inte sammanblandas med neutralitet. Om Finland är indraget i en väpnad konflikt är inte heller Åland neutralt, men väl neutraliserat. Eftersom ett regelrätt territoriellt försvar således är omöjligt skall och måste Ålands försvar gå ut på att försvara neutraliseringen.

Juridiskt sett föreligger inget krav på alliansfrihet för att konventionerna om Ålands demilitarisering och neutralisering ska vara fullt verksamma. Däremot kan förpliktelser under andra avtal komma att påverka Finlands möjlighet att fullfölja sina åtaganden inom demilitariserings- och neutraliseringsregimen. Dessa förpliktelser kan även påverka andra staters förväntningar om tillträde till det åländska territoriet eller spaningsinformation producerad inom detta territorium.

Utrikesministeriets utredning om ’Verkningarna av ett eventuellt finländskt Natomedlemskap’ undersökte överhuvudtaget inte effekten på Ålands demilitarisering och neutralisering. Helt klart torde det vara att Nato- fartyg skulle behöva följa samma procedur såsom föreskrivs i konventionerna och att Nato-trupper inte har tillgång till vistelse och rörelse inom det åländska territoriet, vilket normalt ingår i Nato-medlemskapets materiella innehåll.

Demilitariseringen medför förpliktelser till nedrustning och förbud till upprustning i fredstid och begränsar därmed Finlands och alla övriga staters suveränitet över det aktuella demilitariserade området. Demilitariseringen som institut kan inte frånta staten rätten att försvara sitt territorium i krigstid och mot angrepp, i enlighet med den princip som sedermera bekräftades i Ålandskonventionen.  Samtidigt innebär neutraliseringen att Finland har en förpliktelse att försvara och skydda demilitariseringen och neutraliseringen, och hålla området utanför de militära aktiviteterna såsom föreskrivs i Artikel 7 II i 1921 års konvention. Enligt den bestämmelsen ska Finland vidta åtgärder för att ’uppehålla och tillbakavisa angriparen’ intill dess att övriga parter i avtalet kan ingripa ’för att åvägabringa neutralitetens respekterande’.

Bristen på kunskap om överträdelserna av bestämmelserna och diskussion är även av praktisk betydelse såsom det har varit tydligt i samband med militära övningar i Östersjön där de övande stridskrafterna de facto bortsett från konventionernas krav.

Finland ansåg att övervakningssystemet förstärker Ålands demilitarisering och neutralisering. Självstyrelsepolitiska nämnden ansåg att det kunde anses vara i strid med Artikel 4 i Ålandskonventionen. I utrikesutskottets behandling i den finska riksdagen kom man fram till att det inte finns en motsättning mellan Open Skiesavtalet och Ålandskonventionen. Man menade dock att landshövdingen på Åland ska informeras och att det är osannolikt att överflygningar över Åland kommer ske. Många frågetecken målas upp av det kommande Nordiska militär sommarbetet. Hur kommer artikel 14 i Ålandskonventionen att tolkas?

Det behövs kunskap om Ålands demilitarisering och neutralisering både i Finland, i Norden, bland alla konventionernas fördragsparter, inklusive Ryssland och inom EU.

Det finns få demilitariserade och neutraliserade områden i världen. Saknaden av goda exempel har skapat osäkerhet över hur Åland ska försvaras. Tolkningen har varit att Åland ska försvaras som vilket område som helst, ett strategiskt viktigt område, med ur Finländsk försvarsmaktens sida ett klassiskt territorialförsvar.

Detta har inte varit någon lätt uppgift och demilitariseringen har setts som ett problem, och när sedan invånarna slagit vakt om demilitariseringen har det lett till diskussioner mellan representanter för försvarsmakten och landskapet.

I stället för att uppfatta Ålands demilitarisering och neutralisering som ett problem är det dags att se det som en tillgång, en möjlighet och en resurs. Ålands status kunna göras mer levande. För det första har demilitariseringen och neutraliseringen ända sedan 1856 trots historiska konflikter fungerat som en stabiliserande faktor. Den har setts som en sedvanerätt att de som inte kör till signatärmakterna respekterar Åland och dess speciella ställning.  För det andra anser socialdemokraterna att man borde utgå från dessa speciella förutsättningar för att utveckla fredstänkande i Norden, och använda fredstanken som en balanserande faktor mot det försvars och krigstänkande som håller på att utvecklas inom Norden som effekt av de ekonomiska strävandena för att ekonomiskt effektivera inköp m.m. Den känns inte relevant ärendet bör diskuteras på ett högre plan. Därför tycker socialdemokraterna meddelandet är och bra och understöder skrivningarna.